Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska gå snabbare så jag kommer iväg till min allra sista måndag på Olympiaskolan någonsin. Det är sorgligt, riktigt sorgligt och man kan nog skymta en liten tår i mitt högra öga. Om man tittar riktigt noga. Åh! Är detta vad de kalar ångest? Fan vad klockan går sakta. Man kan inte se min säng längre, eftersom det är partEy ikväll så har jag lagt fram ALLA min festkläder så jag kan ta ett grundligt och sakligt beslut om hur vida jag ska se ut ikväll. Får skruva ner iPoden. Mina favoritparty-skor ligger också framme!
Nu ska vi rocka skinkan av Helsingborg!

C ya´ll folk