Jag känner igen det, rastlöshet, aldrig nöjd, orolig, tänker alldeles för mycket. Är jag tillbaka i de gamla spåren som jag alltid lyckas hitta tillbaka till? Ska jag ännu en gång bryta mig loss och kasta mig in på något annat? Måste jag alltid bli uttråkad..när saker äntligen börjar gå bra. Jobbet är roligt, jag och Robin har aldrig haft det bättre, jag är fri från skolan, det är sommar och jag har hela livet framför mig att leva. Varför börjar jag tvivla på att det är såhär jag vill leva? Det låter ju perfekt nu, men i hjärtat känns något fel. Jag måste iväg, bort. Nu är det dags att hitta energin och speciellt modet som jag vet att jag har för att klara något nytt. Dags att kasta mig utför stupet och hoppas på att fallskärmen utvecklas.