Har precis kommit in från en härlig kvällspromenad, kände att jag verkligen behövde skingra tankarna lite och kanske komma fram till ett litet beslut? Nej, jag är mer förvirrad nu än någonsin.

Jag fick en liten "uppenbarelse" kan vi kalla det, idag. Först en gång när jag skulle ta bussen in till Ängelholm, eftersom jag hade virrat till det med busstiderna så hade jag 20 min i Strövelstorp jag inte visste var jag skulle göra av. Så jag gick en runda och tänkte ta bussen utanför ICA istället. När jag stod där och kikade på folk som kom och gick så fick jag bara en sån obehaglig känsla, tänk om det är här jag ska vara för resten av mitt liv? Tänk så kommer jag aldrig härifrån? Tänk så blir jag en riktig strövelstorpare som kollar vad Byalaget har satt upp för litet torftigt flygblad i den lilla husformade anslagstavlan vid kundvagnarna, eller som går på varenda division 5 match i fotboll, t.o.m. när vi möter Bölinge på Strövelstorps ip måndagen den 15/6 kl.19.00, det bjuds på korv? Jag anser mig själv som mycket lyckligt lottad för att jag har fått chansen att växa upp på landet och leka fritt, men jag blir väl inte kvar här? Jag går väl inte upp på IP och firar mina midsommrar, eller kör med plast för bakrutan har gått sönder? Cyklar inte runt bland 14 åringarna som försöker styla genom att hoppa 1d decimeter med cyklen och sen vingla till lite? Jag vill inte vara kvar i en liten håla där man kan födelseort, favoriträtt och husdjurens namn på en människa som man aldrig ens har pratat med?
Är jag en av de flickorna som drömmer om storstaden? Komma långt här ifrån och endast återvända vid jul och födelsedagar? Jag hoppas på det.




fotad och redigerad av: mig