Oboy vilket vackert väder! Solen skiner idag, oboy! Jag mår alltid dunderbra när det är sol och varmt väder ute. :) Så underbart härligt, kan det inte vara såhär året runt? Utom i December och på nyårsafton.

Idag blir det att hoppa upp på cyklen och dra ut till Stureholm till Emelie, kommer bli supermysigt. Vi var ju så duktiga ett tag och tränade på Friskis och Svettis 3dagar i veckan men nu har vi låtit fläsket hänga fritt. Men nu jäklar ska vi bli fasta och fina igen. (Antagligen inte, men man kan ju drömma)

Skrev upp mig att jobb kunde ringa hela veckan, men nu när jag har upptäckt att det ska bli 28grader imorgon ångrar jag mig lite. Tror dock inte att folk är så sugna på Buset när det är så fint väder ute, blir nog väldigt lite folk. :)

C ya´ll

Musiken lever kvar..

Jag känner igen det, rastlöshet, aldrig nöjd, orolig, tänker alldeles för mycket. Är jag tillbaka i de gamla spåren som jag alltid lyckas hitta tillbaka till? Ska jag ännu en gång bryta mig loss och kasta mig in på något annat? Måste jag alltid bli uttråkad..när saker äntligen börjar gå bra. Jobbet är roligt, jag och Robin har aldrig haft det bättre, jag är fri från skolan, det är sommar och jag har hela livet framför mig att leva. Varför börjar jag tvivla på att det är såhär jag vill leva? Det låter ju perfekt nu, men i hjärtat känns något fel. Jag måste iväg, bort. Nu är det dags att hitta energin och speciellt modet som jag vet att jag har för att klara något nytt. Dags att kasta mig utför stupet och hoppas på att fallskärmen utvecklas.

Ska strax dra till jobb, känner faktiskt för att jobba idag :) Jag vet att det kommer bli ganska slappt, inga kalas! ;D

Har hittat en ny kärlek i mitt liv, The Script! Föll dirket för dem, rekomenderar att ladda hem ett par låtar med dem.
Nu MÅSTE jag dra!

Har precis kommit in från en härlig kvällspromenad, kände att jag verkligen behövde skingra tankarna lite och kanske komma fram till ett litet beslut? Nej, jag är mer förvirrad nu än någonsin.

Jag fick en liten "uppenbarelse" kan vi kalla det, idag. Först en gång när jag skulle ta bussen in till Ängelholm, eftersom jag hade virrat till det med busstiderna så hade jag 20 min i Strövelstorp jag inte visste var jag skulle göra av. Så jag gick en runda och tänkte ta bussen utanför ICA istället. När jag stod där och kikade på folk som kom och gick så fick jag bara en sån obehaglig känsla, tänk om det är här jag ska vara för resten av mitt liv? Tänk så kommer jag aldrig härifrån? Tänk så blir jag en riktig strövelstorpare som kollar vad Byalaget har satt upp för litet torftigt flygblad i den lilla husformade anslagstavlan vid kundvagnarna, eller som går på varenda division 5 match i fotboll, t.o.m. när vi möter Bölinge på Strövelstorps ip måndagen den 15/6 kl.19.00, det bjuds på korv? Jag anser mig själv som mycket lyckligt lottad för att jag har fått chansen att växa upp på landet och leka fritt, men jag blir väl inte kvar här? Jag går väl inte upp på IP och firar mina midsommrar, eller kör med plast för bakrutan har gått sönder? Cyklar inte runt bland 14 åringarna som försöker styla genom att hoppa 1d decimeter med cyklen och sen vingla till lite? Jag vill inte vara kvar i en liten håla där man kan födelseort, favoriträtt och husdjurens namn på en människa som man aldrig ens har pratat med?
Är jag en av de flickorna som drömmer om storstaden? Komma långt här ifrån och endast återvända vid jul och födelsedagar? Jag hoppas på det.




fotad och redigerad av: mig

Skulle precis gå ner och göra mig något att äta. Hittade katten i köket så kramade jag honom lite först, sen bestämde vi oss för att vi var sugna på toast eftersom det är inte så mycket mat i hörnorna här efter det stora kalaset. Först var brödet torrt, MEN det gick fortfarande att göra toast på, sen hade vi ingen ketchup (bara Heinz, vilket är äckligt), sen skulle jag ta ut osten från kylskåpet då hade det tydligen läckt vatten någonstans ifrån så jag fick vatten över hela mig. Skinkan var det enda som fungerade för mig för sen skulle jag också ha tomat och såklart var det bara en liten ihopskrynklig bit kvar! Så jag struntade i toasten.

Då är man en fri själ, studenten och alla fester är avklarade nu gäller det att ta tag i sitt liv. Men var ska man börja? :) Jag låter Gud ta hand om det, det kommer att komma naturligt.
Men här ska ni få lite spridda bilder från studentfirandet! Har över 110 bilder så jag handplockar dem ganska rejält.

Söta Sofie höll tal på champagnefrukosten, med storm och regn utanför fönsterna har jag aldrig sett så många glada människor i ett och samma rum.

I aulan var det smockat med glada studenten som sjöng och skrek! Skulle jag fotat bakom mig hade ni fått se lika många 2:or bittra och sura. Hehe.

Vi kastade upp våra mössor i luften och den vi fångade skulle vi hålla ett tal om, jag fick Fredrik :D

Detta var våra sista minuter på Olympiaskolan någonsin, där ute väntade föräldrar och syskon med plakat och hängekrafs.

På flaket, jag har aldrig skrikit så mycket, inte ens på HIF. Eller där ljög jag nog. :)

Där hemma var det fint dekorerat och detta ursöta paraply fick jag av min syster. Det är bilder sedan jag var liten på det. <3

Puss älskling! Och tack för du hämtade mig på natten ;)

Partypeople! Ja, det blev för mycket att dricka, men det var ju ändå min student. De som känner mig vet att jag inte brukar dricka så mycket :)

Presentbordet, tack alla! Superfina presenter och jag blev hur glad som helst! Fick även 2500:- som direkt lades undan för att jag senare ska köpa mig en systemkamera :)

Nej det är inte sant! Det kan inte hända mig? Jag drömmer, en djup lång dröm. För jag tar väl inte studenten imorgon? Fuck jo det gör jag! ;D Jag är så glad så jag kan gråta. Spänd, nervös, rädd, glad, ledsen, yr, festsugen, deprimerad och alldeles utom mig! Jag vill gå och lägga mig nu så jag kan vakna supertidigt och sätta igång plattången, äta frukost, ta på mig klänningen, väskan, skorna och till sist...mössan :)
Denna mössa som har legat och myst uppe på min garderob i alldeles för många månader. Imorgon ska den få göra det den föddes till att göra, sitta på mitt huvud medans jag är full och glad!

De här två underbara bilderna får symbolisera natten igår! Helt galet kul och blev lite mycket att dricka för de flesta men vem fan bryr sig? Förfest och "grillning" hos Josse sen ner till Ace Link och turade i tre timmar ;D Nice! Sen Swea! Yeah, rumpan skakades ordentligt!

Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska gå snabbare så jag kommer iväg till min allra sista måndag på Olympiaskolan någonsin. Det är sorgligt, riktigt sorgligt och man kan nog skymta en liten tår i mitt högra öga. Om man tittar riktigt noga. Åh! Är detta vad de kalar ångest? Fan vad klockan går sakta. Man kan inte se min säng längre, eftersom det är partEy ikväll så har jag lagt fram ALLA min festkläder så jag kan ta ett grundligt och sakligt beslut om hur vida jag ska se ut ikväll. Får skruva ner iPoden. Mina favoritparty-skor ligger också framme!
Nu ska vi rocka skinkan av Helsingborg!

C ya´ll folk

Elo!
Sitter och filosoferar lite under dessa tre åren som har gått. Kommer ihåg första skoldagen på Olympiaskolan (nu får den bara heta Olympia). Jag kommer inte ihåg så många, men faktiskt konstig nog kommer jag ihåg Aleks. Det har varit vi två sen andra skoldagen, jag tror aldrig att vi har bråkat. She´s wonderful! <3

Vad ska man nu säga om SP3e? Denna underbara, unika och personlighetsfulla klass? Jag älskar er! Haha! Ni som lyssnade på mitt tal vet vad jag menar. För vi är en sjuk blaning av olikheter, det är inte ofta vi kommer överrens om ett beslut eller överrens över huvudtaget. Men vi har alltid kul och jag kommer sakna dessa människorna, men jag kommer alltid att ha dem med mig, genom hela livet! Jag kan inte vänta tills om en vecka när jag får fira en av de mest roligaste och underbaraste dagarna i våra liv tillsammans med dem.
(Linns bild)
Peace out!