I denna bok hade man en dialog mellan elev-lärare-förälder. Man skrev upp sina mål i en handlingsplan på måndagen och sedan utvärdarade man den på fredagen. En vecka i början av året hade jag skrivit i Personlig Utveckling: Utveckla mitt självförtroende och i utvärderingen hade jag skrivit: Det har inte gåt så bra.
I hela åttan stod det såna grejor, korta meningar. Det upprepade sig i några veckor i 9 tills min lärare sa åt mig, eftersom han såg att jag ville koncentrera mig i skolan, jag ville må bra och jag ville ha ett självförtroende. Men jag var så vilse i livet att jag hade ingen aning om vart jag skulle börja. Martin blev min räddning! Han gav sig inte, han trodde på mig. Äntligen någon förutom min familj som trodde på mig. Han hjälpte mig att bygga upp mitt självförtroende från botten, jag kan aldrig sluta tacka honom för att han brydde sig. När jag tänker tillbaka på nian fylls min kropp av hopp, jag känner att jag kan klara av vad som helst. Jag är stolt över mig. Jag känner mig lyckligt lottad att jag fick träffa Martin, att han var villig att hjälpa mig. Jag tror inte han förstod hur mycket han egentligen hjälpte mig. För hans skull ville jag inte misslyckas.
I mitten av IUPboken görs det en drastisk ändring. Sidor fylls och fylls, jag blir inspirerad till att visa upp min förmåga, jag analyserar, utvärderar, skriver upp nya mål och jag blir en helt ny människa. Martin fick mig att ställa mig upp på en scen inför en hel skola, han skrev det boken "hade du trott att du skulle stå där uppe för ett år sedan?" Aldrig. Men jag är redo, jag är redo att ställa mig på scenen igen och hitta nya mål, inspirationskällor och intressen. Denna gången får jag göra det på egen hand. Tack Martin!
Håber du forstår hvor land tid det ta’r for mig at bliv’ et menneske
Hoppas du förstår hur lång tid det har tagit mig att bli en människa
1 kommentar:
aaaw =) Saknar honom!
Skicka en kommentar