Jag gick igenom gamla bilder och hittade en som jag hade själv satt ihop. Alltså bild nr.1 och 2. Jag tyckte det vore kul att lägga in en relativ ny bild på mig också, vilket jag gjorde och kände ett litet sting av obehag. Jag kan inte tro att de två senaste bilderna är på samma tjej. Titta på bilden i mitten, så avlångt ansikte och smalt, så smalt. Jag måste säga att det är en fin bild, men jag känner inte igen mig. Och ändå är det bara två års skillnad (ungefär). Jag hade ganska mycket som tyngde ner mig på den tiden, självklart så präglas jag fortfarande stundtals av dessa känslor och upplevelser men jag kan hantera dem bättre nu. Och jag känner mig själv så pass bra nu att jag kan med självsäkerhet säga att jag kommer att klara mig fint. Vilket i sin tur fortsätter att ge mig ett litet sting av obehag, eller inte obehag. En läskigt pirrande känsla av att det här kanske ändå kommer att gå vägen. Jag tror på mig själv, jag vet mina styrkor och detta är något jag vill. I hur många år som helst har jag drömt att jag ska sticka härifrån, visserligen kommer det inte bli långt. Men tillräckligt för att bryta gamla vanor, bränna trygga broar och verkligen sätta mig själv på prov. Jag gillar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar