Sitter och försöker skriva färdigt min krönika jag började på innan idag. Jag får inte till det där perfekta slutet. Jag har inte skrivit krönikor på ett tag nu så känner mig lite ringroslig. Läste ett par av Linda Skugges innan, shit den tjejen kan skriva alltså! Hon var och föreläste för några klasser från Skolstaden igår. Jag var dock inte där, men enligt kusinen så var det ganska segt. Kan jag inte tro på! Kanske om man inte är intresserad av det. Skrev ju ganska mycket redan när jag var liten och mammas högsta önskan är ju att jag ska bli författare. Men det känns som om man måste ha världens diciplin och kommer ständigt nya krav på att man ska göra nästa skrift ännu bättre. Fast det är det kanske med alla jobb? Hittade en gammal hemsida som jag skrev på när jag var typ 14-15 år, poeter.se. I den åldern skrev jag ganska mycket och det var ganska kul att läsa gamla historier och dikter som man en gång skrivit.


Läste Blondinbellas blogg och hon gav ett tips om, vad jag tycker, låter som en kanon idé. Man klipper ut människor som är ens förebild, kläder, bilar, jobb man vill ha och sätter efterhand upp det på en tavla eller i en klippbok eller liknande. När man hittar någon annan bil man vill ha, eller en annan hundras man önskar sig så byter man helt enkelt ut den bilden man redan har mot den nya. På det sättet så håller man koll på vad man faktiskt vill i sitt liv och vilka mål man har. Smart! Nu ska jag försöka avsluta min krönika!