Jag överlevde både flygturen och kyla i Umeå. Det snöade varje dag, var minusgrader men det gjorde ingenting eftersom jag hade så förbannat kul med Aleks. Som vanligt. Mr. Bobinsky kommer att följa med mig genom livet ut, haha. Jag har ju inte flygit sedan 2006 så jag trodde att jag hade vuxit ifrån min lilla flygrädsla men på något sätt har den utökat och det sluta med att jag fick blinka bort några tårar men hey, jag sitter ju hemma i Skåne nu ju. Så illa kunde det inte ha varit. Det gick lite bättre på vägen hem för Aleks och jag skulle åka tillsammans. Men hon satt och skratta åt mig när vi skulle landa i Malmö istället för att lugna mig. That´s what friends are for right? Det var det sjukaste, vi lyfte från ett igensnöat, nerkylt Umeå till att mellanlanda i ett soligt men kallt Stockholm för att ytterligare ta ett flyg till varma, gröna och vackra Skåne med kor i hagarna. Är jag lite himmakär? Jofan.

Umeå är en väldigt vacker stad.

Men det inget går upp mot Skåne. :)